Morgonlöpning=mardrömslöpning

Jaha, då var det första semesterveckan avklarad. Jag lyckades hålla mitt löfte att träna varannan dag, lite värre var det kanske med sockerfällorna. Men vem kan avstå en glass på bryggan tillsammans med barnen? Inte jag i alla fall! Men som kompensation både sprang jag och gjorde mitt styrketräningsprogram varannan dag.

Semestern bjöd både på soliga dagar på stranden...

När man har barn så kan man ju inte alltid själv välja när man ska träna, utan man får ta de tillfällen som bjuds. Därför fick jag den, vad jag tyckte då, briljanta idéen att springa före frukost en morgon. Eftersom jag oftast vaknar hungrig så tänkte jag att det är bäst jag sticker iväg med en gång innan jag blir så vrålhungrig att jag inte kan tänka på annat än frukost. Detta visade sig vara en mycket dålig idé. Att träna innan frukost var helt enkelt inte min grej. Det var så tungt att springa och det kändes som om kroppen inte riktigt hade vaknat. Inte förrän vid ungefär 3,5 km kände jag att kroppen vaknade till. Fram tills dess kändes det som när man har en mardröm där man springer och springer, men inte kommer framåt.

... och lite mer regntunga dagar.

En framgång är i alla fall att jag klarar Plankan en minut nu! DET kändes verkligen som en omöjlighet för bara några veckor sen.